2008-09-25

Den 19 september kan bli en historisk dag i arbetsmarknadens historia för då satte sig en grupp moderata riksdagskvinnor&män med BolagsBolaget för att diskutera ett modernare ledarskap inom näringslivet. Anledningen är naturligtvis den kamp mot industrisamhällets förlegade syn på samhällsutveckling som vi i BB har fört (och stört) och en av våra största tillskyndare genom åren har varit Jan-Evert Rådhström som sitter på den värmländska riksdagsbänken. Han tog med sig tre partikamrater - Sten Bergheden, Maria Plass och Eva Bengtson Skogsberg - och tillbringade några intensiva timmar med BB:s Bengt Gustavsson kring näringslivsfrågor i allmänhet och självanställningskonceptet i synnerhet.

Navet i resonemangen var att samhället är konstruerat för "inlärd hjälplöshet" eftersom ordning och reda är mycket viktigare än kreativitet, som ju snarast stör de etablerade sanningarna och systemen. Detta är varken moderaternas eller sossarnas fel, alla samhällssystem strävar efter struktur och stagnation, men när världen nu håller på att förändras så radikalt och i så högt tempo så måste vi våga göra något annorlunda om vi skall ha en chans hänga med i utvecklingen.

Ett exempel på att vi står på nya värdegrunder är The MeWe Generation, det vill säga de unga människor som nu gör sin entré i arbetslivet. Förr tog man av sig mössan och undrade hovsamt om arbetsgivaren hade några jobb att giva för i så fall var jag som arbetstagare beredd att taga dem. I dag undrar ungdomar om de kan få en anställning, men ställer samtidigt den Amy Diamond-inspirerade följdfrågan: "What's in it for me?". Vi kan tycka vad vi vill om det - att de är bortskämda eller självsäkra eller livskvalitetsinriktade - men faktum kvarstår: Om det inte passar här så drar de till Australien på ett år innan de bestämmer sig var i världen de vill förverkliga nästa kortsiktiga plan.

Efter ett givande möte kom vi överens om att fortsätta samtalen i någon form, kanske rent av skulle vi kunna göra något konkret. Vi i BolagsBolaget skall återkomma med en skiss om hur en ny anställningsform som bygger på våra nio års erfarenhet av BB-konceptet skulle kunna se ut. Hur kan vi i företagsform minska klyftan mellan arbetsgivare och arbetstagare så att vi organiserar oss för samverkan i ställer för konflikt? För visst är det märkligt att en grupp människor som skall producera ett gemensamt resultat betraktar varandra som motparter?!