2009-08-26

Det började våren 2009 med ett seminarium kring ”Ledarskap 2.0 Betaversionen” som är arbetsnamnet för ett nytt systemtänkande när det gäller hur företag skall styras. Kan personalen betraktas som resurser i stället för som kostnader? Kan vi byta tankemodell och gå från hierarki till knytkalas? – Vill du läsa mer om de här funderingarna så klickar du här.

För att utveckla resonemanget och hitta vägar in i framtiden anordnade vi världshistoriens första mentala knytkalas. Det avhölls ett par timmar kring lunch den 24 augusti och var en inspirerande upplevelse. Var och en bidrog med sina bästa ”recept” och erfarenheter och tillsammans tog vi ett steg framåt i utvecklingen. Detta sätt att se på organisationer kan bli riktigt stort!

Dynamiken och engagemanget under knytkalaset går naturligtvis inte att återge i digitalt format, men innan vi skildes skrev vi ned några av de tankar som gjorde lunchen till en vardagsfest.

Hur kan vi förklara ... inspirera ... hjälpa företag och andra organisationer att gå från hierarki till knytkalas?

Här är vi som var med ...

      Anne-Lie Bjurenhed, Smart Travel
      Thomas Bylund, Proffice
      Ximena Dahlborn, Karlstads Universitet
      Göran Frödin, Astrum
      Bengt Gustavsson, KRESAM & BolagsBolaget
      Li Hedberg, Clavis Kompetens
      Anne Hellstedt Petersson, BolagsBolaget
      Jonas Lagneryd, Card Coop
      Arne Omsén, Omsén Konsult AB
      Henrik Sköld, BolagsBolaget
      Irina Svahn, Hemänglarna
      Katarina Swedh Olsson, Katapult Coachbyrå

... och det här kom vi fram till:

Lägg tid på att visualisera mål - gemensamma bilder. Hur ser det ut? Hur kan jag bidra? - Jfr Barcelonas fotbollslag.

Att vara kreativ inom ramen.

Att vara inspirerad, ha roligt på vägen. Tilltalande mål.

Ta intryck av Google: 4 tim i veckan skall de vara kreativa och utveckla företaget. T ex att Word inte behövs, skriv hos Google i stället.

Kan man sälja en företagskultur?

”Sist in först ut” håller inte längre.

Facket och kyrkan har samma problem, de är fast i sina gamla ideal.

Värdera kunskaperna. Om man skickar hem folk måste man justera balansräkningen. ”Competence Management”. Företag värderas utifrån kompetensen, inte byggnader och inventarier.

”Är er personal värd någonting?” - ”Javisst!” - ”Hur mycket då?”

Man vet vad man skall göra men vet inte varför och hur det går till. Ex massakokning.

Alla skall ha olika standard när man ses, att vara olika är OK - om vi vet vad vi skall göra tillsammans.

Språkbruket är viktigt! Nyckelbegrepp. Skapa en ny ordbok för människment.

BolagsBolaget skulle kunna driva en Wikipedia kring Ledarskap 2.0 Betaversionen.

Verktyg och förklaringsmodeller för 40-talisterna behövs, de tror att framgång går att kontrollera fram.

Chefer är rädda för att tro gott om folk, därför är knytkalaset som tankemodell väldigt hotfull.

Helst skall vi ha mål hela livet, ruska om individer.

Kan en organisation bli så bra att den avsätter VDn?

Ledarskap är att gå före, ta initiativ, uppfylla gruppens behov vid ett givet tillfälle.

Företagsledare skall också få chansen att vara kreativa.

Bra bok: ”Förändring som tillstånd” av Bo Ahrenfeldt.

”Ge fan i min självkänsla, coachdjävel!”

Hur lanserar vi budskapet: ”Vi ger upp när det gäller 40- och 50-talisterna!” >> kurser med högsta ålder för unga. >> ”Varför får inte vi vara med?” (Undantag  är gamla personer som fortfarande är unga, ange åldern som ett blodtryck - till exempel 64/12 = prästbetygsåldern/sinnets ålder)

Varje ålder har sina kvaliteter, se till att använda det konstruktivt.

Hur kan vi ”utbyta värderingar”?

Gör medarbetaren till ”läraren”. Lagledaren måste inte vara en bättre fotbollsspelare än Zlatan för att förtjäna respekt. - Varför kommer så många teambyggande idrottsledare från Värmland?

Poängen med att anställa folk som man inte tycker om/är störande är att öka kreativitet och mångfald. Om alla tänker som chefen blir det inte mycket tänkt.

VDar är inte tränade i att valla katter ... så de vallar får. Och anställda är duktiga på att bete sig som får, dvs anpassa sig till det hierarkiska systemet. Men egentligen tycker vuxna människor lika illa om att bli behandlade som trettonåringar som trettonåringar gör.